(born Niko Pirosmanashvili; May 5, 1862-1918) was a Georgian primitivist painter. Pirosmani was born in the Georgian village of Mirzaani to a pleasant family in the Kakheti province. His family owned a small vineyard. He was later orphaned and put in the care of his two elder sisters. He moved with them to Tbilisi in 1870. In 1872 he worked as a servant for wealthy families and learned to read and write Russian and Georgian. In 1876 he returned to Mirzaani and worked as a herdsman. Pirosmani gradually taught himself to paint. One of his specialties was painting directly into black oilcloth. In 1882 he opened a workshop in Tbilisi which was unsuccessful. In 1890 he worked as a railroad conductor, and in 1895 worked creating signboards. In 1893 he co-founded a dairy farm in Tbilisi which he left in 1901. Throughout his life Pirosmani, who was always poor, was willing to take up ordinary jobs including housepainting and whitewashing buildings. Although his paintings had some local popularity (about 200 survive) his relationship with professional artists remained uneasy; making a living was always more important to him than abstract aesthetics.  Related Paintings of Niko Pirosmanashvili :. | A Rich Kinto's Son | A girl and a goose with goslings | The Russian-Japanese War | Autumn Feast | Kakhetian Epos - Alasan Valley |
Related Artists:
Marcel Rieder
France (1852 -1925 ) - Painter
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
carl locher
(1851-1915) was a Danish realist painter who from an early age became a member of the Skagen group of painters. Even before he began his studies at the Royal Danish Academy of Art in 1872, he was encouraged by Holger Drachmann to spend a couple of months in Skagen, the artists colony in the far north of Jutland. He quickly completed paintings of the beach, some with fishing boats or wrecks. He also became interested in the horse-drawn carriage which travelled along the beach on its journey from Frederikshavn. In the 1870s, Locher continued his studies in Paris but he visited Skagen whenever he was back in Denmark. Ultimately he had a house built there where he lived until his death.